En massa kreativitet som bara vill ut

Det bubblar i mig. På alla fronter. Jag hittar på projekt efter projekt som jag känner att jag bara MÅSTE göra! Det blir så när jag är lite mitt emellan och ägnar mycket tid med bara mig själv. Då kommer den inneboende kreativiteten och börjar hamra på insidan av skallen. Men det är så skönt att veta att den är där.

För i perioder, när jag har jobbat mycket och varit väldigt stressad, då har det varit så tyst. Inga idéer som dyker upp och bara måste genomföras. Bara en stor, tom, svart tystnad och jag har funderat på om det är så att den dött. Men den är bara lite känslig – den där kreativiteten – och så fort den får lite utrymme så breder den ut sig.

Så vad är det som försiggår i skallen? Jo…

En bok, en styrelsepost, ett nytt projekt, en f-skattesedel??? Ett företag inom en helt annan bransch kanske? Eller en barnbok? Jag funderar på hur vi ska kunna köpa till mer mark till huset, så att jag kan odla mer, ha mer djur. Bin? Brygga öl? Göra vin? En häst? Stycka upp fältet utanför i olika delar som växelbrukas med vall, bökande grisar, spannmål, frilandsgrönsaker.

Jag försöker intala mig själv att jag faktiskt inte behöver påbörja allt precis nu. Vi har ett hus att renovera (och vi ska inte tala om allt jag tycker ska påbörjas precis samtidigt här hemma), kycklingar att älska, ett växthus att skrapa och måla (vårens sådd börjar ta över i gröna rummet där allt står nu) och varandra att ta hand om.

Och rabarber som ska skördas.

… eller kanske ett bröd som ska bakas.

… och blommor som ska planteras!

Annonser

En liten hingst på språng

Idag följde jag med svärmor till Månkarbo och det årliga hingstsläppet där. Det är ettåriga kallblodshingstar (och ston – fast dem släppte de igår) som kommer från trakten runtomkring som ska släppas ut på sommarbete.

Det blev riktig action vill jag lova. En tyckte det var så läskigt i hagen att han tryckte sig ut genom staketet två gånger. Andra gången hann han långt iväg, det tog säkert en timme innan vi såg honom komma gående med sin ägare tillbaka.

Men så fina de är! Hittade allt en liten favorit (den mörka på sista bilden). Vem vet, det kanske kommer en liten häst hem till Fröken Franssons farm så småningom! Fast då blir det ingen travare, utan en bruks. Bra inspiration det här, hur som helst!

DSC_0012 DSC_0015  DSC_0026 DSC_0040 DSC_0050

(Kycklingen kämpar på och har fått en kompis som också kämpar – håller tummarna för att det ska gå bra!)

Olidlig spänning

Idag tänkte vi ha en produktiv lördag. Åka till återvinningen, köpa täcksidor på ikea, handla kycklingfoder på granngården. Blev inte så. Store starke Stefan tittade in på kaffe på förmiddagen och el-Charlie med hela familjen hälsade på på eftermiddagen. Älskar när det är fullt hus! Mellan besöken planterade jag ut en vinbärsbuske i hönsgården och en kaprifol vid en av bågarna och så lite mer jordgubbar också (går ju inte att ha för mycket). Mannen och jag hade även en lång diskussion var vi skulle göra av kycklingarna. De har ju bott i vardagsrummet de senaste dagarna och det är ju inte riktigt hållbart. Tillslut fick de flytta ut till den isolerade delen av hönshuset eftersom de då har tillgång till den stora delen av hönsgården.

Men det som nu är så olidligt spännande är att det är en lite spricka i ett av äggen i min äggkläckningshink. Hoppas hoppas den lille däri orkar! Fortsättning följer!

20140510-201625.jpg

Kycklingarna

I onsdags åkte jag och Elin och hämtade en handfull kycklingar som en kollega till mig kläckt fram. Det är från mina hönors ägg, men han hade kläckningsmaskinen.

Den kära Kajsa låg ju också på ägg men bestämde sig (på riktigt hönsmanér) en dag innan kläckningsdags att nu fick det va nog! (tänker att det är ungefär så gravida vill ha möjlighet att göra när det närmar sig due date). Så hon gick av äggen. Det blev till att bygga en egen kläckningsmaskin här hemma. Resultat återstår. Hoppas verkligen jag lyckats rädda någon!

DSC_0002 DSC_0054 DSC_0058 DSC_0063

De är inte lätta att fotografera de små gynnarna. Ska byta objektiv på kameran så autofokus funkar, för det är omöjligt att hinna med!

Trädgård i regn

Jag älskar verkligen att ha en trädgård. Den är så vacker, fastän vi inte har hunnit fixa med den alls mycket. Och det bästa av allt; den är vacker i alla väder! Kanske lite extra när det duggar och är så där fuktigt i luften så att allt dryper. Idag satte jag på macro-objektivet på kameran och gick runt och fotade små blomknoppar. Många tycker att macro är helt ointressant. Jag tycker det är de vackraste bilderna. Det stora i det lilla på något vis. Att allt är ett litet mirakel.

DSC_0022 DSC_0027 DSC_0028 DSC_0030 DSC_0051

”Att stapla ved like a boss” eller ”What friends are for”

I söndags tippade en blocket-kontakt 12 kubik ved på vår garageuppfart. Det är mycket ved det. I alla fall om man för hand ska stapla allt. Vi fick nog undan 2/3 i söndags men resten låg kvar. Tur att man har vänner!

För i går ringde M och sa att hon och hennes mamma (!) R gärna ville komma och hjälpa till med veden. Jag var lite tveksam till en början, sånt kan man väl inte begära av vänner bara sådär? Och speciellt inte av vännens gamla mamma??? Men det gick inte att övertala det skånska bondeblodet utan vi högg i alla tre med glatt humör. De lastade skottkärran och jag staplade. Och staplade.

Jag och J lurade könsrollerna och han gjorde lasagne för ett helt kompani. Med ny energi i kroppen blev vi framåt elva helt klara!

Det blev, så otippat, en sån himla trevlig och produktiv kväll!

Tack tack tack för hjälpen!

IMG_1322 Hönsen kan få lite svårt att se ut nu.IMG_1323