Julia och djuren

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, älskat och varit helt fascinerad av djur. När jag var liten och vi inte hade några husdjur så samlade jag vinbergssnäckor och hade i big pack-lådor, matade med sallad och märkte skalen så att jag inte skulle glömma vilken som var vilken. Jag ”räddade” skadade humlor (rip Hummelpummel) och önskade så att jag skulle ha lite mer av min kusins förmåga att alltid springa på skadade djur i behov av hjälp.

Lyckan var gjord när jag i sjuårspresent fick en livs levande kanin i ett påskägg av min moster, morbror och kusiner (jag fyller år på påsken). Hon hette Ronja och var en grå hermelinkanin. Tyvärr blev hon bara två år, hon sprang i väg till de evigt gröna ängarna när vi var på skidsemester i Björnrike och fick åka hem i takboxen.

Efter att ha räddat en skogsmusunge, övergiven av sin mor, under ett sommarlov på Öland – han hette Mickey och blev lyckligt frigiven några veckor senare – införskaffades två hamstrar till mig och min bror. Min hette Jackie. Brorsans hette Prillan.

Sedan dess har ett antal undulater passerat revy (jag fick de första två i födelsedagspresent av mina vapendragare J och N under gymnasietiden) liksom en katt och en hund. Monster (katten) fick flytta till en vän på landet eftersom hon inte var gjord för att vara innekatt och slutade sina dagar ihjälbiten av en hund – men trots allt lyckligt musjagande. Casper (hunden) saknar jag fortfarande. Han fick tas bort alldeles förtidigt till följd av kronisk njursvikt.

Det är ju så med djur. De lämnar oss förr eller senare – men oj vad mycket glädje de skänker under tiden. Nu umgås jag med mina höns, följer med spänning de olika småfåglarna på fågelbordet utanför fönstret, planerar fjärilsblomsterängar, humlebon och fladdermusholkar. Jag kommer nog aldrig att växa ifrån det här – jag är 28 bast och tycker fortfarande att det är jättespännande att lyfta på en sten och titta på tusenfotingar och gråsuggor.

Vänta bara tills kattungarna och bina kommer 🙂

Annonser

2 tankar om “Julia och djuren

  1. Haha! Söta du! Jag kom att tänka på min fjärilslarv Josefina som fick lämna den här världen alldeles för tidigt eftersom jag badade henne i handfatet. Trots det fick fiskar, kanin och så småningom hund flytta in.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s